Södra Östersjön – Dag 9

Rådhuset i Stralsund. En av dem gamla svensk städerna i Pommern.

Rügen

Vilken dag, det regnade och det regnade. Stralsund passerades på väg mot den imponerande bron som skulle ta oss över sundet till ön Rügen. Klassade som Europaväg (E22) motsvarade den förväntningarna och så landade vi på ön. Det var ingen som helst avsaknad av köer och i ett försök att undvika dessa och det faktum att vi egentligen inte hade en aning om vart vi skulle så svängde vi av på en mindre väg mot syd. Snart nog vred sig vägen tillbaka mot nordost. Vi körde genom kulturlandskapet längs alle prydda vägar och det var vackert. Vi höll utkik efter de historiska platser som ön hade att erbjuda men trafiken var bitvis så kaotisk att vi inte han svänga av eller tordes korsa vägen när vi väl lyckade få syn på skyltarna. I rask takt nådde vi fram till en ort som på kartan var markerad som Putbus och vi lyckades få syn på ett vackert och stilrent slott, innan vi följde med trafikströmmen och kom bort från Familjen Putbus gamla herresäte.

Rügen har annars en stark svensk anknytning. I samband med Westfaliska freden 1648 tillföll dessa delar av norra Tyskland, Sverige. I nästan 180 år styrdes ön av svenskar och det var i samband med Napoleonkriget som den svenska kronan fick ge upp sina anspråk på området. I början på 1800-talet byggde fursten Malte zu Putbus sitt herresäte här och under årens lopp ändrade byggnaderna karaktär. 1947 tillföll Rügen DDR och slottet förföll och det revs på 1960-talet. Kvar finns uthusen, bland annat orangeriet som idag är renoverade till sitt ursprungliga skick.

Färden fortsatte mot österut och söder ut, mot den sydöstra spetsen på ön. Vägarna blir betydligt mer trafikerade och det dröjer inte länge innan farten i köerna gör att ettans växel känns naturlig. Badorterna avlöses av badhotell och badstränder, med eller utan textil och med eller utan hundar, det är bara att välja. Parkeringsplatser finns det gott om och vi bara fortsätter i vädret som inte alls vill välkomna oss till en härlig sandstrand. Vi är tacksamma för bilens värme och för vindrutetorkarna som snabbt för undan det vatten som kommer uppifrån. Vi når fram till Thiessow men där tar det slut. Det är dags att vända och inget intressant av historia har vi funnit. Det som är historia är maten i magen och det är dags för att uppdatera blodsockret. Lättare sagt än gjort och det. Bilköerna ut från området är nästan lika långsamma och ringlande som in i det samma, trots de nostalgiska ångloken som transporterade passagerare till olika badorter. Uteserveringarna verkar ha tagit semester från semesterfirarna för det är stängt. Till slut hittar vi ett hotell som har en enklare lunch servering och under parasollerna sitter vi och intar vår läckra lunch. Det var tur att det fanns parasoller för de skyddade oss mot regnet…

Nej, Rügen denna dagen föll oss inte ut i smaken, kan man säg och vi beslutade att söka vår lycka i det närbelägna Stralsund i stället. Vi tog oss igenom huvudorten Bergen och så åter igen över den nästan nya Rügenbrücke, men denna gång i riktning mot fastlandet. Bakom oss lämnade vi många intressanta saker som det skulle vara lärorikt och tänkvärda att besöka. Sassnitz med sina färjelinjer till stora delar av Östersjön. Här finns Kap Ancona som är den norra udden på ön och välkänd från SMHI:s sjövädersrapporter från södra Östersön. Här finns mängder av badhotell och badorter inte minst från DDR tiden. På öns östsida, söder om Sassnitz finns fortfarande resterna av Hitler en gång så storslagna byggnadsprojekt, det perfekta badhotellet för de hårt arbetande tyskarna på 1930-talet. Kraft durch Freude hette arbetarnas egen fritidsklubb och ett besök på ett badhotell var en möjlighet. Rain, rain go away, please comeback another day, heter det i den engelska barnramsan och det skulle passa här. Vi kommer gärna tillbaka men inte i regnet, här behövs sol om det ska bli bra, och lite mer fakta om vad som finns att titta på.

Stralsund

Besöket på Rügen regnade bort och vi såg ett besök i staden som ett bättre alternativ. Stralsund var närmast och vi svängde av den nya bron mot centrala staden. Sankta Maria kyrkans torn utgjorde ledfyren och när bilen parkerats var det till att återigen titta efter kyrkan och börja promenera. Kyrkan var ovanligt intakt, för att ligga i de här delarna av Tyskland. Röda arméns framfart längs Östersjöns kust i krigets slutskede är väl beskrivna under senare tid. Stralsund kapitulerade och undkom därmed den ödeläggelse som drabbade andra orter och städer där tyskarna valde att ta upp striden. Sovjetmakten visste i alla fall hur de skulle göra sig påminda och visa för befolkningen vilka som var de nya herrarna. Utanför kyrkan, på den direkta kyrkogården, byggdes ett monument över Röda armén och där begravde man också ett fyrtiotal av sina stupade soldater, som en ständig påminnelse om vem det var som kommit. Kunde inte låta bli att titta på de stupade soldaternas födelse- och dödsår och som alltid är de för unga…

Vi vandrade in i kyrkan som byggdes 1298, sengotik stil och har torn som är över 100 meter höga. Kyrkan var på sitt sätt sliten invändigt. Trots det verkade församlingen ha omfattande verksamhet inte minst gentemot tredje världen. Det fanns flera fina fotoutställningar om olika projekt som församlingen drev. Vi vandrade sakta och andäktigt in i den vackra kyrkobyggnaden som verkade vara i behov av upprustning. På orgelläktaren fanns det en enorm barockorgel byggd av Friedrich Stellwagen 1659. Någon spelade små stycken av sakral natur. Det var en behaglig och en vacker upplevelse att vandra om kring i kyrkobyggnaden. Orgeln har under århundradena byggts om och renoverats, den senaste var klar 2008. Vi hittade även några ställen där konservatorer höll på att mycket varsamt restaurera delar av kulturskatterna och det blev uppenbart att det var ett mycket tidsödande arbete. Om vi kommer tillbaka om 10 år kanske vi märker en skillnad. Det var dags att lämna denna oas i en stressad tillvaro och bege sig ut i regnet, det hade visserligen avtagit något men regn var det.

Vandrade genom köpkvarteren och tittade in i bokhandel. Minst sju olika svenska deckarförfattare fanns det, alla översatta till tyska. Vi nådde fram till Altemarkt. Dags för att fika och komma undan regnet. Sedan var det bara att bege sig ut och titta på rådhuset. Det som för svenskarna har varit så viktigt.

Staden grundades av Rügens västslaviska furste Wizlav I år 1234 och kom med i Hansan 1274. Stralsund blev näst Lübeck den viktigaste staden i handelsförbundet, 300 fartyg beräknas ha fört Stralsundsflagga i Östersjön och Nordsjön. Staden hade ett utsatt läge och härjades flera gånger men växte ändå i betydelse. De pommerska furstarna gav staden omfattande privilegier, inte minst till sjöfarten och skeppsbyggandet. Under nedgången för Hansan avtog också Stralsunds betydelse. Handeln minskade men upphörde aldrig. När och fjärrhandeln fortsatte och kompletterades med skeppsbyggeri.

I samband med reformationen tog Stralsundsborna Martin Luthers parti och blev protestantiskt. Under de tyska religionskrigen på 1620-talet var Stralsund tänkt att bli en viktig hörnsten i den katolska världen. Staden slöt 1628 ett avtal med Gustav II Adolf och han kom till Stralsundsbornas hjälp senare samma år när Wallensteins armé anföll. Staden klarade sig nätt och jämt och belägrarna fick betala ett högt pris. Två år senare kommer även den svenske kungen till Tyskland och Stralsund med hela sin armé. Det trettioåriga kriget går in i en ny fas och Stralsund blir basen för det svenska engagemanget.

Rådhuset är verkligen vackert och annorlunda. Vi gick in i gallerian som gick genom byggnaden. Där fanns lite butiker och intressanta detaljer. Detta var en svensk stad i nästan 200 år. Gustav II Adolfs byst står i rådhuset och staden var residensstad i svenska Pommern. Det var i samband med trettioåriga krigets avslutning i freden i Westphalen som området blev svenskt, vilket inkluderar Rügen och Greifswald.

Vi fortsatte vår promenad genom staden och kom fram till en byggnad med stark svenskanknytning, svenskhuset. Det byggdes 1730 och var resident för den svenske guvernören. Kungen övertog huset 70 år senare och 1815, när svensktiden i den här delen av Tyskland var över så överlämnades formellt svenska Pommern i det huset. Det var intressant att detta har varit en del av Sverige och var det så länge. Nu gick vi fel. I stället för att ta höger mot Mariakyrkan gick vi rakt fram och passerade en av de närmast konstgjorda sjöar som Gustav II Adolf lät Stralsundarna bygga som ett led i försvaret av staden under det trettioåriga kriget. En röd gammal tegelbyggnad, något skamfilad, märkt av tidens tand men lite lätt renoverad tilldrog sig vår uppmärksamhet. En bidragande orsak var skylten på fasaden som berättade att det var här som den svenske konungen Karl XII övernattade på sin väg mot Sverige 1715. Då är historien i fatt oss igen. Efter kalabaliken i Bender 1713 och kungens tillfångatagande av turkarna, lämnade han Pitesti i Ungern på kvällen den 26 oktober 1714. På 14 dagar red kungen och hans lilla följe de 215 milen till svenska Pommern och Stralsund. Det svenska riket var hårt ansatt av fienden, Danmark, Ryssland och Preussen och svensk Pommern föll till Preussen i december året efter anfölls Stralsund och Karl XII ledde själv försvaret av staden innan han flydde i en segelbåt till Sverige och landsteg utanför Trelleborg. I Lund samlande han ihop tillräckligt med resurser i det krigströtta Sverige och gick mot Norge och sin egen död vid Halden 1718.

1700-talet blev turbulent för Stralsundarna som trots flera försök av Preussare och fransmän förblev under svensk regim. 1814 avstod Sverige svenska Pommern till danskarna som året efter avstod det till Preussen. Den svenska tiden i Tyskland var över! Det är svårt att få fram information om staden under 1800- och 1900-talen, kanske hände det inte så mycket. 1 maj 1945 intog Röda armén staden och den kom att hamna i DDR när Tyskland delades. Efter återföreningen och restaurerades den gamla stadskärnan och finns numera på UNESCO:s världsarvlista.

Det var dags att återvände till Lubmin och hoppas att det kan bli en dag på standen i morgon i stället.

Södra Östersjön – Dag 1 & 2 – Karlskrona

Södra Östersjön – Dag 3 – Gdynia – Rekowo Górne

Södra Östersjön – Dag 4 – Marlbork/Marienburg – Westerplatte – Sopot

Södra Östersjön – Dag 5 – Hel – Oliwa

Södra Östersjön – Dag 6 – Leninvarvet – Gdansk/Danzig

Södra Östersjön – Dag 7 – Greifswald

Södra Östersjön – Dag 8 – Peenemünde

Södra Östersjön – Dag 9 – Rügen – Stralsund

Södra Östersjön – Dag 10 – Rostock